One love, one mountain.
Sprickor, bultar, boulders, svan, tak, tufor, sloprar, crimps, runouts, ömmande och svullna fingrar, trashade händer, bigwalls, is, gelato, espresso, billigt rödvin ur plastmugg, dyrt rödvin ur plastmugg, Champagne ur plastmugg, bivacker hängandes i selen, gites, alpina starter, sovmorgnar, grötfrukost, knäcke-å-makrill, pannkaksfrukost och så baktakt förstås. Och lite andra takter också. Och en massa annat som får våra hjärtan att ticka.
One of the best suprises with the climbing around El Chalten was probably not the long approaches but rather that the hillsides around town hosted some good bouldering. Good as in really good bouldering. Recently I read something like "Bouldering in Patagonia is like masturbating in a whore house". Who knows, maybe it's true, but the fact that the weather can be really shit in the Patagonian mountains while it can be bearable or even quite decent in the valley makes such a statement pretty lame if not down right stupid, at least if you love climbing more than you love feeling sorry for yourself and complaining about the weather. Quite a few days during our trip in February where spent flogging ourselves on the boulders on the hillsides around El Chalten. Here are a few pics plus a video clip.
Josh Finkelstein attempting one of Chaltens top notch test pieces, Gato Negro.
Olli struggling to hang on to the slopers on Lähetyssaarnaaja at E75.
Eevi on a pretty nice arete.
Mainland Finland probably isn't famous for it's climbing but for sure there are a couple of gems. Two of them are Falkberget and the sandstone!!?? bouldering area E75 close to Lahti. A couple of weekends ago I was invited show some slides (pics) and got the opportunity to climb at these two locations. Nice rock, cool routes, great friends and beautiful spring weather. I was probably most pleased with flashing the crack Charlatan at Falkberget.
Easter was spent at the more popular destination in the Åland archipelago. More about that later.
The weekend was spent on the positive side of vertical as both Saturday, Sunday as well as Monday were spent slab climbing. Saturday was dedicated to Scott Mooneys newly established route Moonwalker at Bistaberget, a rather short route with a bouldery slabby crux. Pretty difficult. I failed, Martin failed while young, gifted and slack Erik Lundquist also failed but eventually sent in qood style. Super cool and I guess I've gotta go down there again quite soon. The next two days I spent Västerås to visit my parents and visit some customers and I took the opportunity to boulder at my beloved Gryta boulders, just a couple of minutes walk from my parents house. During my highschool days I spent a lot of time bouldering there and it's as close to a home climbing area it can get for me. I had my eye on a slab that's been on my mind for ages, one of the area's last great problems (not so great maybe, but one of the last obvious lines at least), first as an impossible wall, and later as a possible project. Together with local boys Jonas Franzén, Johan Ernlund and Tommy Torsne we figured out the basics of the moves quite quickly but it took tons of tries spread out over two sessions before I actually sent. Through out the process I think I fell on every possible position and move. Eventually, when my tips where shredded and taped up, it finally went down. Nordväggen direkt, The Direct North face
Johan had a good day as well and sent Nitty Gritty later on. Wicked!
[caption id="attachment_309" align="aligncenter" width="300" caption="Daniel Andersson on Tomi\'s Roof. Photo by Erik Lindvall"][/caption]
This spring Daniel Andersson, Erik Lindvall and I went over to the Åland archipelago in the Baltic sea, between Sweden and Finland, for a weekend of bouldering and posing. Here are a couple of shots and a vid from the trip.
[caption id="attachment_323" align="aligncenter" width="300" caption="Playing with the light on Voodoo. Photo by Erik Lindvall."][/caption]
[caption id="attachment_308" align="aligncenter" width="200" caption="Having a hit of Kali Mist. Photo By Erik Lindvall. eriklindvall.se"][/caption]
[caption id="attachment_322" align="aligncenter" width="300" caption="Trying to unsolve the mysteries of Drakguld. Photo by Erik Lindvall"][/caption]
[caption id="attachment_312" align="aligncenter" width="300" caption="Tomi's Roof. Photo by Erik Lindvall."][/caption]
[caption id="attachment_307" align="aligncenter" width="200" caption="Ph: Erik Lindvall, eriklindvall.se"][/caption]
[caption id="attachment_310" align="aligncenter" width="300" caption="Swedish Burrito, \"the tunnbrörulle\" Photo by Erik Lindvall"][/caption]
[caption id="attachment_311" align="aligncenter" width="300" caption="Swedish burrito, \"the tunnbrörulle\" with potato salad, Bengans Beef and some lingon berry garnish Photo by Erik Lindvall."][/caption]
A quick stop at a beautiful little solitary boulder in the Brändö archipelago, NW Åland. A few good lines remain to cleaned and climbed. Lunch, mini golf, bouldering and a swim.
Påsk. Först Margalef i 10 dagar med familjen, sen hem och jobba i tre dagar och sen över till Holmen, dvs Åland för ett par dagars blockbrottning. Betydligt bättre väder än prognosen förutspått. Hookade upp med Tomas o Jim från Mariehamn och träffade två förrymda kärlekskranka grisar på vägen ut. Väldigt sött. Mycket snö kvar och en hel del blöta problem på Kasviken, men vad gjorde det när en av Ålands finaste linjer, Dodo, var torr. Lokal Hardman Tomas Johansson fick till ståstarten efter några försök, och detta skulle vara hans årsprojekt som nu gick ned under hans andra session på den. Fin comeback till klättringen efter några års planchträning mm får man väl säga. Totalt fick ståstarten sju bestigningar under långfredagen, de sex resterande av undertecknad. Nu var det sittstarten som lockade mest och lapsen på ståstartsdelen var väl mest i träningssyfte. Kanske, kanske. En inspirerande utmaning och en fantastisk linje. Lördagen tillbringades helt alena i Djupviken. Fast helt själv var jag egentligen inte, örnarna svävade runt ovanför och en var som närmast 5 m ifrån mig innan den upptäckte mig sittandes i vårsolen. Galet mäktigt, kände liksom vinddraget från vingslagen. Klättrade mest gamla klassiker och njöt av stillheten och solen.
Laps på ståstarten till Dodo. Foto: Tomas Johansson
Ska bara lära mig att låsa en cm djupare så... Foto: TJ
Margalef då? Betydligt torrare och varmare än sist. Hotell med halvpension på Els Tres Pins. Kanske inte världens roligaste frukost, men trerättersmiddagarna var helt OK även om det inte alltid var det bästa av det Katalanska köket. Man blev i alla fall mätt och slapp diska. Hängde en del med många goa gubbar o tanter bla Erik, Andreas å Malin som var på en längre road trip samt Paul Niland på Sterling Ropes och hans fru Lori.
Lori med Hilde, Sterling Paul och Malin avnjuter förrätt på Els Tres Pins
Malin varvar ned på Finestra
Barnen blev skitigare än skitigast och verkade trivas bra vid craggen. Klättringen gick bra, eller, kan kanske lite besviket konstatera att jag platåat. Var stabil på 7c onsight, men bortsett från nån dip har jag varit det i drygt 10 år, i alla fall på sydeuropeisk kalksten. Fick till en hel drös samt ett par med små oförtjänta plustecken. Ett genombrott till nästa nivå vore kul, men hur? Några lite svårare som redpointades i andra eller tredje försöket trillade in också. Absolut finast var nog Sativa Patatica på Tenebres trots att jag sumpade integral-onsighten av den väggen. Lång, pumpande och varierad. Provade några hårdare men var inte riktigt taggad för att spendera många försök på nån enstaka led. Men för att vara familjesemester ska jag inte klaga. Extra stolt blev jag när Sofia onsightade Zona Mixta som en hel drös atletiskt byggda unga män failade på.
Jag vet inte om veckan i Annot med Audun och mig fick Luddes biologiska klocka att ticka baklänges, men jag tror att han i alla fall var lite trött på Bamse. Hann med att klättra en del också, bla annat denna lilla pärla i ett av de nedre områdena. Lite tacky teknik bara.