motlut&baktakt: januari 2008

måndag 14 januari 2008

Gram Parsons

En countrylegend som det råder en viss kultstatus omkring som dog 1973, 27 år gammal av en överos (vad annars) på ett rum på Joshua Tree Inn. Gram blev väl på egenhand aldrig någon riktig kommersiell succé men har varit en inspirasionskälla för många musiker som Kieth Richards, Elvis Costello och inte minst Emmylou Harris som fört hans musik vidare. Han har varit aktiv i band som The Byrds och Flying Burrito Brothers. Soloskivorna GP och Grievous Angel finns utgiva på en dubbel-CD där bl a ett par grymma duetter med Emmylou finns med. Tack Leila för att du inroducerade mig till honom. Sista natten på andra sidan pölen sov vi i det sammetsröda rum 9 på JT Inn, Emmylou's stamrum.

Audun testar gränserna med en av hotellets katter.

söndag 13 januari 2008

Sista dagarna i Joshua Tree

Synne drar till på Feel the Grit.

Sista dagarna tillbringades mestadels bouldrandes. Lyckades gå sittstarten till Caveman som faktiskt kändes ganska hård, särskilt första movet, från en pinch med högern och ett slopigt undercling med vänstern och aviga fötter upp till en rivjärnssloper med högern. Resten, upp till ståstarten var mest en fråga om precision och tog några försök att få ihop. Efter det följer vanliga Caveman och det var mest en kamp mot pumpen genom sista cruxet som lyckades spotta av mig en gång innan jag frustandes drog iland hela problemet.

Kvällsnöjen

Svan

Mammorna rackar upp.

Joshua Tree är mycket mer en sprickor. Svan, de flesta tunt säkrade, kryllar det av, den ena grepplösare än den andra,. Hittar man bultar är de oftast satta på led. Oftast 4-5 bultar på 40-50 meter. Det enda som kvartstår är att lita på friktionen.

Mårten kravlar sig upp för en lätt men run-out historia på Echo Rock.

Sof på ytterligare ett sva på Echo Rock.

Hudvård

Tejp, JT climbing salve, Elisabeth Arden 8 hour cream och Climb on.

Rastaculture

White Rastafarian, The Outback.

Klippor och block med namn som "the Jimmy Cliff", "Rasta City" och "Buffalo Soldier" kryllar det av i parken. För att inte glömma superklassikern "White Rastafarian".

White Rasta.

Down town J-Tree

Småstadsromantik.

Exteriören på Crossroads.

Med jämna mellanrum måste vi åka in till metropolen Joshua Tree för att fylla vatten, köpa gas, mat och inta koffein & skitsnack. Värst spännade är det väl inte men det halvt förfallna och halvdanna har ju sin charm. Två fik med drickbart kaffe har vi hittat, Crossroads och Beatnik. Inte för att vi inte kan mecka gott java själva, men det är ju trevligt att sätta sig och dricka kaffe när man väl är i stan.

Stella och Audun utanför Crossroads.

Lyxfrukost, fast nog är det väl lyxigare med frulle på en sten i soluppgången.

Audun får nya vänner.

Sof, Audun, Sverre, Synne och Stella.

Faster Leila har åkt hem, tråkigt, och vi väntade långt in i kvällen på att familjen Öyen-Stensland-Blixt skulle anlända. Kul för Audun att få sällskap av Sverre och Stella och kul för Mamma och Pappa att få återse våra kära vänner Mårten och Synne. Lite minde leder framöver men desto mer bouldering.

Fina problem runt Turtle Rock.

Turtle knob.

Ship Wreck.

onsdag 9 januari 2008

Grader?

Ok, M&B hade väl tänkt hålla sig ifrån grader, i viss mån i alla fall. Inte för att vi inte gillar grader utan mest för att focusera på det vackra i klättringen. Lite hippie så där. Nå väl, ett bra exempel på hur man kan uppfatta grader olika är ett gäng problem runt JTHVCG (joshua tree hidden valley camp ground) i närheten av tidigare nämnda Stem Gem. Tre problem, Slope Fest (V1), Stem Gem (V4) och Vice Grip (V7). Dessa tre problem verkar för mig ha någon inbördes inverterad gradering. Vice Grip gick på första, ganska lätt, Stem Gem tog väl så många försök och skavde hål i handflatan och Slope Fest tog ännu fler och när det väl gick var det utan tillstymmelsen till graciositet. Kontentan av detta väl att man inte ska ta det där med grader så allvarligt, utan ha kul och klättra det som utmanar en själv, nå't som vi iofs vetat i snart två decennier.

Stem Gem igen; lätt men ack så svår.

Vice Grip, lite hårdare men lätt.

Vice Grip.

söndag 6 januari 2008

Äntligen tillbaks till J-Tree

Identified flying pancake.

Gissa om det var skönt att vakna up i öknen i J-Tree igen efter nästan en vecka i SD. Strålande ökenväder och hela fingertoppar satte förvättningarna på topp. Servade med pankakor och espresso i en undangömd site i Hidden Valley. Dagens mission var att klättra runt Turtle Rock, ca 15 min promenad från campsiten. Stannade på vägen och klättrade Left ski track, en lång fin vänsterlutande superklassiker tillspricka och hade en liten mini epic när vi skulle hitta ned. Hittade några fina bultade leder i en korridor på östsidan av Turtle Rock. Klättrade tills huden inte pallade mer medan Audun och Leila lekte runt bland boulders och kaktusar.