Dr Sandgren-Massih cruisar upp för Moules Frites, Gorge du Tarn

Sofia, min hustru tillika mor till våra två barn, gjorde häromdan processen kort med Moules Frites, 8a, i här i Gorges du Tarn. Fem eller sex försök krävdes för att få till en rotpunkt. Förvisso är väl bara en kvinnlig bestigning av den graden fortfarande lite anmärkningsvärd, i alla fall om man är svensk, men vad som är än mera noterbart är att hon knappt klättrat eller tränat under det senaste året. Först var det graviditet, och till skillnad från förra gången då det klättrades och tränades ihärdigt till dagen innan Audun föddes så såg hon inte poängen att klättra och vara otymplig utan valde att ägna tid åt sin häst istället. Sen hade hon nätt och jämt fått lite styrfart i vertikal miljö så kom en blindtarmsinflammation och satte stopp för all fysisk aktivitet. Så, från att med nöd och näppe komma upp för 6B boulder för några veckor sedan till att riva av Moules Frites imponerar i vart fall på mig. Och det härliga med Sofia, som jag beundrar henne för är hennes genuina ointresse av grader. Hon vill klättra sån’t som ser kul och fint ut och är precis (nästan i alla fall) lika glad att redpointa en 7b, eller 7a för den delen, som bjuder motstånd och är en utmaning som för att som nu redpointa 8a. …och om nån annan vet det eller inte rör henne minimalt. Hon erkände förvisso att hon tyckte det var lite coolt att ha klättrat en 8a. Jag tycker däremot att det är kul i alla fall om nån av våra vänner som kanske läser detta vet. Ska passa på att skryta lite om Libby Illy som inte heller gärna gör så mycket väsen av sig som var här nere i Les Vignes och besökte oss i en dryg vecka och han med att i mycket fin stil redpointa Gage de ma parole, 8a+, samt onsighta 2 st 7c.

Dr Illy, även hon med cruise controlern påslagen, på väg uppför Gage de ma parole.

Jag då? Jo jag lallar mest runt och onsightar det mesta i 5:a till 7c+ registret, faller av en del också skall väl sägas, och har hunnit med ett gäng redpoints i 8a-träsket, mao verkligen inget anmärkningsvärt för en man i trettioårsåldern som klättrat ett tag. Kort om Tarn är att det är fantastiskt vackert, mer varierat än jag förväntade mig och att trettiometersleder känns korta då många leder klättras i såväl 60 som 70-meters pitcher. I övrigt är det flugfiske och löpning på helt trickfilmade stigar. Nån slags uppladdning inför sommarens arkiska utflykter...