2009 avslutades med scoutning och 2010 inleddes i samma anda. Nyårsåftonens förmiddag pulsade jag runt ute på Tyresö i hopp om att hitta lite is innan vi åkte till Västerås för att fira nyår med mina föräldrar. Det nya året inleddes lika entusiastiskt med blockscoutning i grannskapet likaledes pulsandes i snön. Bägge rek-turerna gav utdelning, några frusna gullys lokaliserades samt mängder med isdräggel längs Dyviksudde och på Gryta snubblade jag över ett par tre fyra fem problem. Varken för höga eller för låga. Kanske inte några blivande klassiker men som nog får borstas fram ändå.
Idag däremot fick det bli lite mer klättring än pulsning kände jag så jag drog ut till Tyresö för att lufta ishackorna och spikbroddarna. Strålande fint midvinterväder och lätt snöfall. Lyckades inte hitta nån att åka ut med så del fick bli undertecknad mol alena.
Sällskapsresan, diedret/rännan t h om ett av Stockholms i mitt tycke finaste och coolaste friklätterprojekt, hade berikats med en tarm av tefärgad is, som tyvärr inte gick hela vägen ner till hyllan. Det kändes i alla fall rimligt att börja med. Ett mixat insteg ledde upp till tarmen och därefter borde allt vara över och lätt. Det var det säkert, men att börja issässongen med att klättra på egen hand var nog inte ett genidrag så det blev en skakig och nervös resa. Fy helvete!!! Höll ihop det men långt från med den efterlängtade goa känslan av frihet jag brukar förknippa med att sola.
Efter min miniepic hade jag fått nog och packade ihop och traskade ned genom ett underbart vinterlandskap som jag tyvärr var lite för skärrad för att njuta fullt ut av. Rollen som den ansvarsfulle fadern gjorde sig påmind. Åkte in till Karbin och bouldrade i hopp om att mitt upprörda sinnelag skulle normaliseras. Det gjorde det kanske lite grand, men en stor Jack hade nog varit bättre.
Isdräggel på Freedonia som kanske växer till sig till något ledbart.
/Erik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar