Ännu en lördag på Dyviksudde med Johan. Inga markfall denna gång, inga rippade säkringar (Se förra inlägget). Klättrade aidleden Bladerunner, A2+, som en mixklätterled, M-blablabla, dvs en salig blandning av brant drytooling, is, frusen jord, trädmantlingar och snökravlande. Ledde den på naturliga säkringar och utan hälsporrar, dock med de första säkringarna genom taket förplacerade och förklippta. Var inte så sugen på att gå i backen igen. Sofia uttryckte med visst eftertryck att hon inte hade nån lust att bli änka och klättras leden på detta sätt är den ganska trevlig förströelse. Varför inte sätta en borrbult eller två? Tanken har givetvis slagit mig och Johan och jag spånade runt detta. Leden har potential att bli populär? men det är egentligen uteslutet främst för att det råder förbud mot att sätta nya bultar där ute, så det får helt enkelt bli på det här viset. Grad då? Ja, det var det ja och ärligt talat vet jag inte. Har egentligen alldeles för liten referensbank för att kunna säga nåt vettigt. Har till dags bara klättrat några få leder graderade M9, flertalet flash eller OS och den här krävde en del inövning. Det säger egentligen ingenting för jag är i det stora en novis i detta och förhoppningsvis kan nån som har mer erfarenhet bidra med insikt. Kul är det i alla fall, i vart fall om man slipper crasha. I övrigt var det lite förströdd vinterklättring på Dyvik som avslutades med finkaffe och sauna på K2.
...och så kan vi glatt konstatera att vi passerat den meterologiska kulmen av vintern och hoppas innerligt att det inte är lika lång tid kvar.
Rasta-Johan uppe på övre tapparna på Ingmars kamin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar