Påsknötter

Påsk. Först Margalef i 10 dagar med familjen, sen hem och jobba i tre dagar och sen över till Holmen, dvs Åland för ett par dagars blockbrottning. Betydligt bättre väder än prognosen förutspått. Hookade upp med Tomas o Jim från Mariehamn och träffade två förrymda kärlekskranka grisar på vägen ut. Väldigt sött. Mycket snö kvar och en hel del blöta problem på Kasviken, men vad gjorde det när en av Ålands finaste linjer, Dodo, var torr. Lokal Hardman Tomas Johansson fick till ståstarten efter några försök, och detta skulle vara hans årsprojekt som nu gick ned under hans andra session på den. Fin comeback till klättringen efter några års planchträning mm får man väl säga. Totalt fick ståstarten sju bestigningar under långfredagen, de sex resterande av undertecknad. Nu var det sittstarten som lockade mest och lapsen på ståstartsdelen var väl mest i träningssyfte. Kanske, kanske. En inspirerande utmaning och en fantastisk linje. Lördagen tillbringades helt alena i Djupviken. Fast helt själv var jag egentligen inte, örnarna svävade runt ovanför och en var som närmast 5 m ifrån mig innan den upptäckte mig sittandes i vårsolen. Galet mäktigt, kände liksom vinddraget från vingslagen. Klättrade mest gamla klassiker och njöt av stillheten och solen.

Laps på ståstarten till Dodo.
Foto: Tomas Johansson

Ska bara lära mig att låsa en cm djupare så... Foto: TJ

Margalef då? Betydligt torrare och varmare än sist. Hotell med halvpension på Els Tres Pins. Kanske inte världens roligaste frukost, men trerättersmiddagarna var helt OK även om det inte alltid var det bästa av det Katalanska köket. Man blev i alla fall mätt och slapp diska. Hängde en del med många goa gubbar o tanter bla Erik, Andreas å Malin som var på en längre road trip samt Paul Niland på Sterling Ropes och hans fru Lori.

Lori med Hilde, Sterling Paul och Malin avnjuter förrätt på Els Tres Pins

Malin varvar ned på Finestra

Barnen blev skitigare än skitigast och verkade trivas bra vid craggen.
Klättringen gick bra, eller, kan kanske lite besviket konstatera att jag platåat. Var stabil på 7c onsight, men bortsett från nån dip har jag varit det i drygt 10 år, i alla fall på sydeuropeisk kalksten. Fick till en hel drös samt ett par med små oförtjänta plustecken. Ett genombrott till nästa nivå vore kul, men hur? Några lite svårare som redpointades i andra eller tredje försöket trillade in också. Absolut finast var nog Sativa Patatica på Tenebres trots att jag sumpade integral-onsighten av den väggen. Lång, pumpande och varierad. Provade några hårdare men var inte riktigt taggad för att spendera många försök på nån enstaka led. Men för att vara familjesemester ska jag inte klaga. Extra stolt blev jag när Sofia onsightade Zona Mixta som en hel drös atletiskt byggda unga män failade på.

/erik